God morgon. Måndag igen. Jag är trots detta inte på väg till kontoret, vilket känns underligt. Jag är hemma med min son denna vecka, då Charlotte tog med sig solen och åkte ner till Rhodos. Det ser ut att bli en fin dag, klockan är sju och solen börjar redan trycka på lite i ett försök att värma upp en värld som alltför länge har plågats av vinterns stenhårda grepp.

Loke, som brukar krångla på nätterna hade lite svårt att somna igår. Saknade sin mamma. Det gick bra till slut. Däremot sov han hela natten utan knorr och vaknade strax innan 6 med krav på uppmärksamhet, välling och ett litet byte. Han sa helt enkelt "heeeeeEEEEEJ" med en glad, gäll och beständ röst för att väcka mig.

Idag ska vi till Barnens Hus en sväng där vi ska poppa barnvisor och sedan ska han få följa med till repan och dansa till lite Rummies. Han tycker så mycket om grabbarna i bandet och han tycker om musik så det brukar fungera riktigt bra. Tyvärr blir det lite sent för det mesta, så det är inte så ofta han hänger på.

Då kör vi. Ny dag. Nya utmaningar...

Tveksam

Ja, det ser väl ut och passa jättefint. Min Lotta gör sig bra som "bonnmora", hehe

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är jag precis hemkommen från min semester med brorsan i Dublin. Det blev tre kvällar och en hejdlöst massa öl. Och lite turistande. Allt var kanon! Dock så fanns det en del av mig som fortfarande ville hem. Suck. Nåja, jag ska väl tillbaka dit ige...

Det har varit tunga dagar, och tungt är det än. Det går upp och ner. Men ni ska veta, ni som sett alla mina inlägg, dikter och verser att det inte finns lika mycket dramatik i det hela som mina känslor återspeglar. Ja, det känns som jag skriver och i...

En till liten vers som handlar om hur jag osmidigt klarar av att förlora sådant som betyder så mycket...   Det gnistrar och sprakardär drömmarna spira Jag har förlorat min kärlek den spröda och skira   Jag har förlorat det hopp vi söka ...

Jag vet inte vad det är med mig. Kan man ha en sådan stark känsla av ensamhet? Hur som helst är det en natt jag inte önskar något. Smärtan är ofantlig. Varför? Jag har ingen direkt förklaring. Saknad? Ja, men inte så till den milda grad. Det har jag ...

My love is true and deepbut I am nothing in this placeMy heart is breaking upas I look at the picture of her faceHer eyes is looking backbur her soul has turned awayI know that she can love meanother time, another dayI am the one that wanderslonely t...