Det har varit tunga dagar, och tungt är det än. Det går upp och ner. Men ni ska veta, ni som sett alla mina inlägg, dikter och verser att det inte finns lika mycket dramatik i det hela som mina känslor återspeglar. Ja, det känns som jag skriver och ibland har jag ett världskrig i kroppen.

Att det tagit slut mellan mig och Lotta var ett gemensamt beslut, inte någon som gjorde slut. Jag tror inte jag är ensam om att tycka att det här är jobbigt. Jag skriver och skriver och skriver, men det gör jag ju annars också. Det är mitt sätt att arbeta med detta och mig själv. Vi har fortfarande kärlek för varandra. Det är inte problemet. Det finns en massa andra saker som föranlett beslutet, och just nu behöver världen inte veta det.

Lotta och jag är dessutom mycket goda vänner och hjälper varandra så ofta det går med så mycket vi kan där det behövs.

Så, alla konspirationsteoretiker och ni med kärlek för dramatik får rikta ert fokus på någonting mer spännande än det här.

Jag älskar och skriva och kommer att fortsätta skriva, men ingen text om mina känslor handlar om svek eller att jag blivit lämnad. De handlar om ensamhet och sorgen att inte kunna vara med sin älskade!!!

 

Jonte

25 juni 2010 00:10

Mannen du / ni har våra i en påse, vi förstår och håller med till fullo. Världen behöver inte ha reda på allt, även om det säkert skulle gotta vissa.

Jonte och den Värmländska familjen

http://c23.nu

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är jag precis hemkommen från min semester med brorsan i Dublin. Det blev tre kvällar och en hejdlöst massa öl. Och lite turistande. Allt var kanon! Dock så fanns det en del av mig som fortfarande ville hem. Suck. Nåja, jag ska väl tillbaka dit ige...

En till liten vers som handlar om hur jag osmidigt klarar av att förlora sådant som betyder så mycket...   Det gnistrar och sprakardär drömmarna spira Jag har förlorat min kärlek den spröda och skira   Jag har förlorat det hopp vi söka ...

Jag vet inte vad det är med mig. Kan man ha en sådan stark känsla av ensamhet? Hur som helst är det en natt jag inte önskar något. Smärtan är ofantlig. Varför? Jag har ingen direkt förklaring. Saknad? Ja, men inte så till den milda grad. Det har jag ...

My love is true and deepbut I am nothing in this placeMy heart is breaking upas I look at the picture of her faceHer eyes is looking backbur her soul has turned awayI know that she can love meanother time, another dayI am the one that wanderslonely t...

Hur är det? frågade envist Förflutetdet vi hade blev genast avbrutetÅh, du ville bara att han skulle ta vid.Lämnar du mig för Framtid?   Så går jag då tyst och undrar minsannhur det kom sig att jag aldrig hanntill den plats där jag nyss satt min ...