Egentligen borde ju allt vara frid och fröjd. Jag har folk runtomkring mig och tusen barn som är det bästa i hela världen.

Det värsta är alla dessa känslor av att inte riktigt nå fram. Att man konstant skjuter för lågt, siktar galet eller missar helt åt helvete. Jag tror att jag någonstans inte kommer att leverera någonting riktigt bra här i livet. Borträknat alla barn då, för de är underbara.

Bland alla mina miljoner ideér och tusen talanger (eller försök till sådana) får jag ofta goda uppstarter, har ibland riktigt goda ideér. Men var är den där riktigt fin-fina idén? Var är det där riktigt översvallande resultatet? Ligger det i framtiden eller ligger det inte i min väg över huvudtaget?

I relationer är jag usel tror jag. Jag försöker, men det slutar ofta med att jag snubblar på nåt sätt. Jag vet inte riktigt, men slut tar det.

I bandet är jag en medelmåttig kapellmästare med medelmåttiga låtar på medelmåttiga klubbar. Jag försöker nå lite över det. Vore kul. Vore kul att få nån riktigt bra feedback på det man gjort i musikväg. Man har ju hållt på ett tag och lär väl fortsätta tills man är 114 och spelar nyckelharpa.

Generellt mår jag ganska mycket skit nu, vilket brukar stimulera låtskrivandet, men jag får bita ihop och få ordning på saker och ting. Barn, företag jag är inblandad i och allt sådant kräver ju en rakryggad herre med skinn på nästan och hår under armarna.

Jag hoppas jag mår bättre snart för det här känns jävlar inte roligt. Jag får kämpa mig genom varje timme!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är jag precis hemkommen från min semester med brorsan i Dublin. Det blev tre kvällar och en hejdlöst massa öl. Och lite turistande. Allt var kanon! Dock så fanns det en del av mig som fortfarande ville hem. Suck. Nåja, jag ska väl tillbaka dit ige...

Det har varit tunga dagar, och tungt är det än. Det går upp och ner. Men ni ska veta, ni som sett alla mina inlägg, dikter och verser att det inte finns lika mycket dramatik i det hela som mina känslor återspeglar. Ja, det känns som jag skriver och i...

En till liten vers som handlar om hur jag osmidigt klarar av att förlora sådant som betyder så mycket...   Det gnistrar och sprakardär drömmarna spira Jag har förlorat min kärlek den spröda och skira   Jag har förlorat det hopp vi söka ...

Jag vet inte vad det är med mig. Kan man ha en sådan stark känsla av ensamhet? Hur som helst är det en natt jag inte önskar något. Smärtan är ofantlig. Varför? Jag har ingen direkt förklaring. Saknad? Ja, men inte så till den milda grad. Det har jag ...

My love is true and deepbut I am nothing in this placeMy heart is breaking upas I look at the picture of her faceHer eyes is looking backbur her soul has turned awayI know that she can love meanother time, another dayI am the one that wanderslonely t...