Rubriken till den här bloggen låter som en instruktion. På sätt och vis är det väl det, och här kommer den.

...

Ja, det är väl det enda. Det finns inga manus, lathundar eller någonting fördefinierar. Att gå vidare kräver uppfinningsrikedom, dynamik och en gnutta tur. Det händer saker man liksom int rår på. Inte helt och hållet i alla fall. När ska man tänka på sig själv och när ska man prioritera andra? Alltid lika svåra frågor och alltid utan färdiga instruktioner. Tänk om känslor vore som IKEA möbler, med medföljande verktyg och insturktionsblad. Vi skulle ha Depressionen Gunnar och Sorgen Bearbeta, Förälskelsen Lycka och så vidare...

*suck*

Det händer saker och snart nog kommer en del av de i bloggen, men just nu orkar jag inte.