Alla inlägg den 7 juni 2010
Hur mycket jag än blir inbjuden och hur mycket jag än blir omhändertagen och ompysslad har jag ett stort problem, jag har svårt att slå mig till ro och känna mig hemma. Detta gäller överallt och hittills har jag inte lyckats hitta den rofylldheten någonstans, även om den har varit hundra gånger bättre där jag är nu än någon annanstans. Jag har i och för sig alltid hyrt i andra hand, bott i källare eller flyttat in hos någon som sambo eller i andra hand. Var känslan kommer ifrån vet jag inte riktigt men jag känner mig som en gäst var jag än är. Det är den känslan denna text bygger på...
Jag är i en stad full av människor. Det är rusningstid och jag står här ensam. Stannar vid en korsning och ser mig om. Längs trottoarena går det människor som är långa och korta men de är alla bara små skuggor av sig själva mot stadens pulserande liv. Bilarna rör sig trögt, förarlösa insekter som äter asfalten. Blinkar, brummar, tutar och tjuter. I allt det här står jag ensam. Jag tror jag vet hur det slutar. Det slutar med att staden töms på liv. Skuggorna sjunker ner i ingenting och de förarlösa insekterna smyger sig sakta ut ur staden, till en okänd plats där de tystnar. Jag står kvar i korsningen, där jag visste att jag skulle stå. Det är natt och jag står här ensam. Skuggorna är sedan länge borta nu, men då och då kommer en förarlös insekt krypandes. Krälandes. Sedan är det tyst igen.
Jag har ingen plats här. Jag hör inte hemma här. Smärtan under ögonlocken förstärks och hettan i ansiktet tilltar. Jag ser upp mot himlen. Det är en blek himmel utan stjärnor. Jag hör inte hemma där heller.
Jag rör mig sakta bort från staden, bort från den bleka himlen och hamnar på en landsväg. Det är morgon. Fåglarna har börjat sjunga och i ett inte alltför djupt dike intill landsvägen hör jag hur någon stökar. Jag ser inte efter. Vägen är tom och oändlig. Träden är nära och ensama, men i horisonten ser jag en skog. Den håller sig borta, liksom kryper iväg där jag sakta rör mig framåt. Allt är sprakande vackert. Färger. Lukter. Ljud.
Jag har ingen plats här. Jag hör inte hemma här. Smärtan under ögonlocken blir starkare än någonsin förr och hettan i ansikten bränner nästan upp mig. Jag ser upp mot himlen. Det är en vackert blå himmel med små vita täcken som försiktigt rör sig över mig. Jag hör inte hemma där heller.
You were flying as I were walking
you had a cell and you were talking
You moved your hand and moved your wrist
I dreamed we played, I dreamed we kissed
I feel, I talk, I know, I walk
but I never saw anything so pretty
here in the city, here in the city
The day was shining, oh so nice
I fell in love with your sparkling eyes
I didn't really have a choice
I fell in love with your tender voice
I feel, I talk, I know, I walk
but I never saw anything so pretty
here in the city, here in the city
And then I knew that you were mine
How could it be, you are so fine
I couldn't talk but I wanted to say
That is was the finest day
I feel, I talk, I know, I walk
I've got the best good looking kitty
here in the city, here in the city
Annoyed and irritated
Too old and outdated
Hell, I am lost now
This is the loosers show
I've had whole my life just to bring it all together
I slip and fall and never will I do any better
I've been trying hard just to find out how to be
Because I know for sure that it's not enough with me
Annoyed and irritated
Too old and outdated
Hell, I am lost now
This is the loosers show
I am the the laughing matter, at least they say my name
I feel like giving up, who else is there to blame
For everywhere I walk and everywhere I lie
it ends up with somebody who just want me to die
Annoyed and irritated
Too old and outdated
Hell, I am lost now
This is the loosers show
I really don't know where to turn anymore
Im eating up myself all the way into the core
I think I need to end this saga of despair
I think I need to walk away from here
Annoyed and irritated
Too old and outdated
Hell, I am lost now
This is the loosers show
Helvete så trött jag är idag. Har suttit med en del processer och flöden kring webbplatser idag och blir bara snurrig. Måste hitta ett sätt att rycka upp mig. Det känns som om jag jobbar 24/7 (det gör jag ju inte, men det känns som det) och nu behöver jag hitta ytterligare tid. Jag har druckit kaffe som satan idag men det hjälper inte, jag blir bara tröttare och tröttare och...Men jag misstänker att det går över och förhoppningsvis vänjer man sig.
Har precis kastat ut en förfrågan om att få in mer jobb. Bygga ett par webbplatser, göra en logotyp eller nån affisch eller nåt.
Ibland blir det bara verser. Det är när man inte får till rätt rytm eller tema för att skriva en låt. Ibland måste man spotta ur sig det, och det gör jag här under tankar.
___________________________________
Jag vandrar i livet som gavs mig
och undrar ibland varför då
Det finns saker som gör mig så lycklig
som jag undrar hur jag kunnat få
Det finns drömmar och kanske ett minne
men minnen man minns vet man ej
om de luras och kivas och retas
eller talar de sanning med mig
Det finns vetskap och fakta och siffror
och hjärta och känslor, du vet
Men hur man än validerar
och jämför de två går man bet
Det finns himmel och moln ovanför mig
och rymd och en sol ovanpå
Det finns jord under foten som vandrar
dit man kommer när man valt att gå
Det finns kärlek och hat och ånger
Det finns leenden skratt och tårar
Allt det där ryms inom mig
och en värld full av trötta små dårar
Kom tillbaka till mig, jag vill ge dig
ett hjärta som bultar och slår
Ett liv och en önskan att funka
utan små variga sår
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | 4 | 5 |
6 | ||||
7 | 8 | 9 | 10 |
11 | 12 | 13 | |||
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
|||
21 |
22 |
23 |
24 |
25 | 26 |
27 |
|||
28 |
29 |
30 |
|||||||
|