Nu har jag börjat jaga lite spelningar igen. Otroligt knepigt. Det är konstigt att man som band i Sverige ska behöva tacka för att spela. Och jag får en känsla av att det bara är här. Man kan få en liten rabatt på en eller ett par öl, kanske dela på dörren och många gånger måste man ta med sig alla prylar själv. Det kostar att vara stjärna, utan tvekan. Det finns minnen från våra turnéer i europa där vi på ett smutsigt kafé i Tyskland får några backar med öl, frukt, snittar och godis backstage (och det FINNS ett backstage där man kan hänga). Mondo Bizarro i Renne, Frankrike, hade det och lite till i ett dedikerat utrymme en trappa upp.

Hur som helst är jag igång igen och jag mailar alla stackars bokare och spelställen jag kan komma på. Sen får man väl "följa upp" och maila igen, ringa igen, jaga igen... Nästa steg är att få dig att gå på konserten och steget därpå är att få dig att jubla. Kan vi inte hoppa över alla förberedelser så kan ni alla bara jubla på en gång så är vi klara.

Men kul är det. Fan vad är kul att stå på scen och köra punkrockfolkmusikrock. Svettigt och jävligt och ont som fan gör det i fingrarna, väl angripna av psoriasis och dåliga minnen.

Jag hoppas det blir några bra spelningar och jag hoppas ni kommer dit. På rummies.se och här i bloggen kan ni lyssna på våra låtar och börja dansa och hoppa redan nu...

Jag vet inte jag. Vad ska detta leda till? Man har väl annat att göra än att sitta och skriva i en blogg? Jag hade en gång band-dagböcker. Det var dackböcker med en massa text, bilder och klipp från lite olika platser och händelser som hade med banden att göra. Ibland flippade man ur. Men det får man väl? Kanske det här är en förlängning på mina band-dagböcker. Sen får vi se vad det blir av detta, om det blir något.