Nu har jag börjat jaga lite spelningar igen. Otroligt knepigt. Det är konstigt att man som band i Sverige ska behöva tacka för att spela. Och jag får en känsla av att det bara är här. Man kan få en liten rabatt på en eller ett par öl, kanske dela på dörren och många gånger måste man ta med sig alla prylar själv. Det kostar att vara stjärna, utan tvekan. Det finns minnen från våra turnéer i europa där vi på ett smutsigt kafé i Tyskland får några backar med öl, frukt, snittar och godis backstage (och det FINNS ett backstage där man kan hänga). Mondo Bizarro i Renne, Frankrike, hade det och lite till i ett dedikerat utrymme en trappa upp.

Hur som helst är jag igång igen och jag mailar alla stackars bokare och spelställen jag kan komma på. Sen får man väl "följa upp" och maila igen, ringa igen, jaga igen... Nästa steg är att få dig att gå på konserten och steget därpå är att få dig att jubla. Kan vi inte hoppa över alla förberedelser så kan ni alla bara jubla på en gång så är vi klara.

Men kul är det. Fan vad är kul att stå på scen och köra punkrockfolkmusikrock. Svettigt och jävligt och ont som fan gör det i fingrarna, väl angripna av psoriasis och dåliga minnen.

Jag hoppas det blir några bra spelningar och jag hoppas ni kommer dit. På rummies.se och här i bloggen kan ni lyssna på våra låtar och börja dansa och hoppa redan nu...

I morgon bitti, tidigt så tuppen skäms, åker sambon med mor och dotter Anna till Rhodos. Amanda har lurat till sig mormors lägenhet och jag blir själv med sonen Loke som är 2,5 år i en vecka. Nåja, min mor dyker upp på tisdag och man har bror vägg i vägg så det lär väl inte bli helt ensamt. Man tycker man är gammal och erfarenhen, trygg och stabil och andå får man ett löjligt sug när sambon är borta. Saknad tror jag visst någon kallar det. Svårt att sova, svettig på nätterna, mardrömmar, panikattacker och andra små händelser dyker då upp. Hehe... ok, kanske inte så kraftigt, men nog saknar jag min Charlotte när hon försvinner på detta sätt, helt utan syfte och mål. Om jag ska sakna så hoppas jag verkligen att hon får det trevligt, avslappnande och kul. Annars har resan verkligen inget syfte och då får jag fundera ut någon konsekvens. En represalie av något slag tror jag nog det blir...

I veckan ska The Rummies spela i Uppsala på nåt ställe som heter Pub Williams eller Williams Pub. Det är ingen stor grej, men alltid kul att spela. Jocke, en av killarna på jobbet, ställer upp med bil och skjuts... Schysst!

Jag vet inte jag. Vad ska detta leda till? Man har väl annat att göra än att sitta och skriva i en blogg? Jag hade en gång band-dagböcker. Det var dackböcker med en massa text, bilder och klipp från lite olika platser och händelser som hade med banden att göra. Ibland flippade man ur. Men det får man väl? Kanske det här är en förlängning på mina band-dagböcker. Sen får vi se vad det blir av detta, om det blir något.